Känner mig lite död inuti. Det enda jag gör är att plugga, fixa inför kullen, sova, äta, stirra in i väggar. Känns som att min livsglädje är helt borta för tillfället. Även om jag gör andra saker, så tycker jag inget är riktigt riktigt roligt. Allt bara är. Jag har ständig ångest för allt som jag ligger efter med, men jag orkar inte göra något åt det. All min ork och glädje är liksom borta just nu. Längtar så ofantligt mycket efter lov, så det finns inte. Och längtar tills den där jädra festivalen är slut. Vill bara få den ut ur mitt huvud. 
Min mamma skrev världen sötaste sms idag;

“Hej stumpan! Hur går
det med dig? Jag är
orolig för dig.. kan jag
hjälpa dig med nåt?  
Kramiz! Älskar dig!”

Ville bara springa iväg, ringa upp henne och gråta. Men det gjorde jag inte. Jag struntade i att svara istället, det blev för jobbigt.
Jag mår nog inte så bra.  

Och jag vet att jag bara klagar, alla känner såhär just nu. Det suger att det ska vara så bara.

Skönt att det inte blev emo i alla fall, haha!