FIGHTING WITH MY WEAK HAND.

#KULLEN12

Den 25 maj 2012 kan ha varit både den sämsta och den bästa dagen i mitt liv. Har aldrig känt sådan stress, frustration och panik som då. Har aldrig heller vart så lycklig som jag var mellan ca 22-00 (var iofs sjukt lycklig hela kvällen). Jag var varm i hela kroppen, gick omkring och bara log. När allt var slut och vi körde lite snack med crewet backstage så ville jag bara gråta hela tiden. Av lycka och utmattning. Men kunde inte riktigt med. Men har aldrig vart så SJUKT STOLT över någon som jag var över våran lilla grupp som satt där. Älskar varenda en. Nu blir jag värsta tårögd i skrivandets stund också. Herregud. Blir helt lycklig i hela mig bara av att tänka på det. Vilka BRA människor det finns. Shit! 

Nu har dock allting annat börjat komma ikapp mig. Denna veckan blir inte skitkul den heller, men kommer kunna leva på fredagskvällen, så ska nog klara mig ändå. 

The Majority Says

Helvetesveckan

Japp. Den är här. Hevetesveckan är här. Den här veckan har jag haft ångest för i flera månader och nu är den här. Hemskt. Men det är bara att ta tag i saker och ting. Bita i alla tusen sura äpplen. Längtar tills i morgon, då kommer pianoprov, gitarrprov och svenska C-inlämning att försvinna från min enorma checklista. Thank God! 
Men söndag mina vänner. På söndag eftermiddag är jag FRI! Fri som en liten, liten fågel. Trots att jag fortfarande har cirka fem, ganska stora, saker kvar innan lovet då, så kommer det vara en sån jädra sten som lyfts från mina axlar. Kullen. 

Har köpt en bil idag förresten. En volvo s40. Röd, från 2002. Den är fin och jag tycker om den. Så det är ju alltid något! Nej men jag är sjukt glad för det kan jag säga. 

Nu ska här pluggas lite.

LIVSGLÄDJE

Känner mig lite död inuti. Det enda jag gör är att plugga, fixa inför kullen, sova, äta, stirra in i väggar. Känns som att min livsglädje är helt borta för tillfället. Även om jag gör andra saker, så tycker jag inget är riktigt riktigt roligt. Allt bara är. Jag har ständig ångest för allt som jag ligger efter med, men jag orkar inte göra något åt det. All min ork och glädje är liksom borta just nu. Längtar så ofantligt mycket efter lov, så det finns inte. Och längtar tills den där jädra festivalen är slut. Vill bara få den ut ur mitt huvud. 
Min mamma skrev världen sötaste sms idag;

“Hej stumpan! Hur går
det med dig? Jag är
orolig för dig.. kan jag
hjälpa dig med nåt?  
Kramiz! Älskar dig!”

Ville bara springa iväg, ringa upp henne och gråta. Men det gjorde jag inte. Jag struntade i att svara istället, det blev för jobbigt.
Jag mår nog inte så bra.  

Och jag vet att jag bara klagar, alla känner såhär just nu. Det suger att det ska vara så bara.

Skönt att det inte blev emo i alla fall, haha!  

JAG ÄR INTE RÄDD FÖR MÖRKRET

Kent släppte idag den nya skivan. Så bra. Finns ju inget bättre än när band man gillar släpper nya plattor. Håkan, Gavin och Coldplay (❤) släppte förra året nya album, i år har Björnstammen, Radical Face och nu, till sist, Kent släppt nytt. Saknar bara att The Killers  kommer med något nytt nu. Åh! 
Mumford släpper nog snart sina nya skiva tror jag! Och The Majority Says (SOM ÄVEN ÄR HEADLINE TILL KULLEN, WIHO) ska också släppa ett nytt album i vår.  Det blir ju inte helt fel det heller. Åh vad jag älskar musik!

Coldplay slår ju dock det mesta. Med hästlängder. 

MOP2B

Känslan efter en lyckad spelning..
Är så glad, upprymd och lycklig just nu. Älskar min klass (som jag jämt tjatar om i och för sig) av HELA mitt FUCKING HJÄRTA!!!! Så jävla bäst. Älskar dagar som idag när vi har spelningar och man hänger med klassen från klockan åtta på morgonen till klockan nio på kvällen. Jag får aldrig nog liksom. Åh, får panik av glädje. Särskilt när man, som idag, haft en suverän spelning tillsammans med dessa människor. Åh!!!!!! Vet inte riktigt vad jag ska ta vägen, spricker snart! 
Får dock lite panik när jag tänker på att vi gått mer än halva tiden tillsammans nu. Vill inte ta studenten om mindre än ett och ett halvt år. Det är så jävla värt alla tråkiga lektioner, skulle kunna gå i skolan i tre år till om det vore med mop2b. Är nog inte riktigt redo att släppa dessa människor än (som om det inte kommer vara jobbigt nog när mina närmsta 93-kompisar tar studenten, usch..). Tur då att det är mer än ett år kvar. Det kommer gå fort dock, men fatta vad kul vi kommer ha!

Godnatt! 

♥

BERG OCH DALVANA

Tänkte skriva ett deppinlägg men skriver för många sådana. Och orkar inte skriva. Skriver några rader ur en fin låt istället. Kent är fina och bra. Jag är emo och nere. Mitt humör är en berg och dalbana. 

Det spelar ingen roll
om du håller mig hårt
Ingen kommer att minnas
om 100 år
Jag är rädd att man glömmer
glömmer allt
Som vi glömde att vi
älskade varandra

Håll ut, jag behöver dig
Håll ut, jag behöver dig
Håll ut, jag behöver dig
Håll ut, stå ut med mig 

Hästabstinens

Jag har vart ute och kollat hästannonser varje kväll det sista.. Blir galen. Önskade att jag kunde köpa en häst i hop med någon mer. Typ Bea i klassen. Vore awesome. Då behöver man inte betala allt själv och man måste inte känna att man måste ta hand om hästen varje dag, utan har även “ledigt” några dagar i veckan. Åååh, vill ha häst NU! Saknar det galet mycket. Vore dessutom perfekt att ha den på Skålltorp, så att man har skitnära till ridhus, paddock, grymma ridvägar och dessutom massa andra hästkunniga människor (vilket i och för sig kan vara skitjobbigt också, då hästfolk hyfsat ofta är överklass-snobbar med lite för mycket att tycka och tänka om allt) att ta hjälp av. Jag och mamma ska dessutom åka och kolla på en bil på onsdag, så snart kanske vi köper någon. Ett steg på vägen så att säga. Då blir det ju ännu lättare att ta sig till och från en polle. 

Nu ska jag sluta klaga och gå och lägga mig.

Finaste, mest saknade, Musse ❤

Snygg, Bra & Cool!

Jag är Snygg, Bra och Cool. 

Så här måste jag börja tänka oftare. Är så trött på att jämföra mig med andra hela tiden. Trött på att tänka att jag är ful, tjock, tråkig, konstig, dålig och jobbig. Vafan, huvudsaken är väl att jag är mig själv? 
Jag tror att om man har inställningen att man är bra och snygg osv. så tycker man nog till slut att man är det. Eller man blir nöjd med sig själv liksom. Känns som man inte kan tycka om någon annan riktigt mycket för än man tycker om sig själv. 
Man ska ju inte tänka att man är Snyggast, Bäst och roligast i hela världen, men att man duger som man är.  Det kommer alltid finnas folk som är bättre på det man är som bäst på, och som är snyggare än man själv är. SKIT SAMMA. 
Jag måste även sluta lägga energi på personer som gör mig ledsen och tar energi ifrån mig, även om det är så jävla svårt att bara sluta. Det är jobbigt att inse att man inte kan leva med en person, men inte heller utan den.. 

Sist men inte minst måste jag börja vara mer ärlig. Tycker jag att något någon gör är fel, eller någon sårar mig, så måste jag kunna säga i från. Jag är sämst på det. Är bara tyst och “lider” istället. 

Jag och min pianolärare (som även är utbildad psykolog) kom fram til för några veckor sen, att vi/jag inte ska koncentrera mig på bra och dåligt, utan bara det jag kan jobba mer på och förbättra. Inte bara i pianot, utan alltid liksom. För att jag alltid trycker ner mig själv så. 
“Lina, du sitter ju här och slår dig själv med en piska hela tiden. Skulle du gjort så mot en kompis?”
“Nej..”
“Nej, varför gör du så mot dig själv då? Du blir varken gladare eller bättre på något av att göra så.”
Han är allt ganska vis. Världens bästa lärare dessutom.  

Alltså, mina mål just nu; Positivt tänkande och tycka om mig själv. 

Ordbajs

Varför är allt som det är? Känns som vi är små jävla marionettdockor, under någon annans makt liksom. Hatar den här känslan. Varför ska allt vara på ett speciellt sätt? Varför vet man hur man ska se ut och hur man ska bete sig i vissa situationer? Hur kan man vara så säker på sin sak? Man ifrågasätter det ju inte ens? Eller jo, jag ifrågasätter det jävligt ofta, men jag följer ändå alla dessa störda normer. Visst, människan är ett flockdjur, men vi är så extrema på något sätt. Och en del människor är ju liksom förföljda av otur. VARFÖR?! Vad straffas de för? Vem gör det mot dem? Kan det vara så att slumpen gång, på gång, på gång, på gång förstör för dem? Det är ju SJUKT! Och varför glider andra fram på ett jävla bananskal? Jag fattar inte. Jag blir upprörd och ledsen av att tänka på detta. Usch. Hatar våran sjuka värld. HATAR DEN. Någon måste det ju finnas som styr allt? Någon (ond?) kraft, som liksom leker med oss. Kanske ett parallellt, mycket större, universum? Vi kanske är deras test bara. De använder oss i deras sjuka studier. Jag kan inte säga att jag är ateist. Agnostiker i så fall, fast inte det heller egentligen. Jag tror att det finns något mycket större och starkare än vi, och större och starkare än vi någonsin kommer kunna förstå. Men jag vet inte om det är något bra, tvivlar på det. För i så fall så skulle detta “något” ha gjort något åt allt som händer runt oss. Jag kan inte tro blint på att “människan fick fri vilja, blabla”. Jag accepterar att andra tror på detta men jag kan inte göra det själv. 

Vi lever i en sjukt orättvis värld i alla fall. Fuck that. 

D som i Dö, som i Diabetes.

Detta var en hemsk morgon. Jag “vaknade” av att jag står och gråter och samtidigt har panik för att jag försovit mig. Mamma är hemma, jag börjar rusa runt i lägenheten för att klä på mig. Panik, jag har ju uppsats!!! Det var kaos i min hjärna. Hatar när det är det. Hatar fucking skitdiabetesen. Lika jävla obehagligt varenda gång. Har ju ingen aning om vad jag gör. Mamma berättade när jag hade vaknat till liv lite, att jag hade stått och gråtit och sagt att jag hatade mig själv när hon kom in. Det vill man ju inte se direkt. Fast hon fattade ju att jag hade lågt blodsocker, då jag bara hade svamlat en massa när hon pratade med mig i telefon. Sån jädra tur att linnea hade anat något när jag inte svarat i telefon och ringt mamma, eller smsat kanske? Annars hade väl jag legat och sprattlat som en annan fisk i min säng nu. Mysigt. Åh, HATAR den här bajs-sjukdomen. Mamma ringde i alla fall och pratade med Elin, som var väldigt förstående (tack och lov) och sjukanmälde mig idag. Tur det, hade nog inte gjort så bra ifrån mig på den där uppsatsen, med tanke på att allt går i slowmotion i min hjärna just nu. 
Åh, vad vore jag utan alla mina grymma kompisar som alltid har koll på mig. Ni är bäst! 

Att jag var hemma idag var inte bara dåligt i alla fall. Har hunnit skicka in en argumenterande text i engelska b och gjort klart mitt gemuarr, så gott som i alla fall. 
Och snart ska jag iväg och äta pizza med en galet saknad Linn, och efter det blir det att träffa ännu en saknad vän, kajsibajsi! Äntligen!!